Det kom ett brev

Ett handskrivet sådant. Sju A4-sidor långt. I mitt brevfack utanför dörren. Klockan ett på natten.
Från en lite annorlunda ny bekantskap.

"Jag blev lite orolig i själen av vår kväll..."

"Om någon av oss sjunker för djupt så drabbar det oss alla"

"Varför tar vi inte hand om oss själva bättre än såhär? Vi lever ju nu och här..."

"Vi måste öppna våra dörrar och hjärtan, agera med god avsikt mot varandra, kämpa för vår egen och varandras lycka!"

"Alla kan göra något, det är bara detta något som också är så viktigt, kanske är det att på djupet lyssna, att ge kärleksfull beröring, att delge sina uppriktiga känslor, att åsidosätta våra egna upplevda behov, förändra vår syn på det egna lidandet osv".

Många varma ord. Många tankar att ta med sig och jobba vidare med. En sann (och ny) vän, granne och "familjemedlem".

Tacksam och rörd...

Och... så har jag köpt nya snygga trosor och en mikro idag.
Då kan man väl säga att jag har täckt in hela spektrat?