Love Hurts

Och för er som undrar... Nä jag har inte FÅTT den jag vill ha. Men jag hade honom till låns under en stor portion av helgen. Och då lyssnade vi på den här. Och sjöng med.

Det var en otumlande helg.

Som började med ett "Hej hjärtat" och "Min terapeut gillar dig", och "Får jag sova hos dig i morgon" i fredags kväll. Som sen blev 24 timmar med honom. Ute i solen, bland vänner, hemma med mat och dryck (lite för mycket), och en lång och mysig natt/förmiddag i sängen.

Jag tycker SÅ. MYCKET. OM. HONOM.

Och han fick läsa min blogg. Ojoj...
Han började gråta.


Jag är bra för honom.
Jag är visst också dålig för honom.
Han säger han är kär i mig. (Men han har ju omvänd tourettes...)
Egentligen är jag visst inte hans typ. Så han tycker det hela är mycket märkligt.
Han fattar nog hur mycket jag tycker om honom nu.
Vi har fortfarande inte definierat vår relation. Vill inte gå på den minan igen.
Han ringde sitt ex / bästa (?) vän mitt i natten och hon fick veta om mig. Att han träffar mig.
Jag har fortfarande inga förväntningar på ett oss. Jag är fortfarande inställd på att han kommer backa ur och aldrig mer vilja ses. Men jag vill honom.

Jag försöker bara vara i nuet nu. Jag är väldigt tacksam för den fina helgen vi hade.

En helg då vi kanske klev ett steg närmare varandra. Samma helg som två av mina nära valde att ta ett steg ifrån varandra. Och vi satt i samma rum. Samtidigt alla fyra. Kvällen andades nånting. Under ytan.

Med ett kärleksfullt och varmt leende på läpparna, med skrattkramp i magen och tårar i blicken vill jag tillägna min kära vän denna: http://open.spotify.com/track/55RlVvBcUVIAXpvG3LoIsz

Så vackert

Nu har jag fått den jag vill ha Olle Adolphson Em Am7 Hm7 Nu har jag fått den jag vill ha Cmaj7 Hm7 Am7 Hm7 Em som jag ville ge min kärlek i alla mina dar D/E Am Em/G F#m H Em Morgonen kommer redan. Vad händer sedan - Cmaj7 Am7 Em11 Hm9 - det finns ju inget av den kvar. Em9 Am7 Em11 Tystnaden smyger som en katt Am7 Hm7 Am7 Gmaj7 Fmaj7 genom rummet och därute är luften redan blå D/E Am Em/G F#m H Em Morgonen sköljer undan nat-ten och slutet Cmaj7 Am7 Em11 Hm9 - har redan börjat för oss två. Gmaj7 Fmaj7 Em7 Hm En solstråle går ifrån min hand över hennes hud Gmaj7 Em7 F#m9 lyser som guld i hennes hår Hm G A7 Dmaj7 D9 C9 Allt jag känner är tid och tystnad A7 F#m H7 och timmarna som går Långt borta kan jag höra havet som andas och en fågel som sjunger i ett träd. Tystnad. När slutade vi älska varandra. - Hon är det vackraste jag vet. En solstråle går ifrån min hand över hennes hud lyser som guld i hennes hår Allt jag känner är tid och tystnad och timmarna som går. Nu har jag fått den jag vill ha som jag ville ge min kärlek i alla mina dar Morgonen kommer redan. Vad händer sedan - det finns ju inget av den kvar. Em9 Am7 Em11 Långt borta kan jag höra havet Am7 Hm7 Am7 Gmaj7 Fmaj7 som andas och en fågel som sjunger i ett träd. D/E Am Em/G F#m H Em Tystnad. När slutade vi äl - ska varandra. Cmaj7 Am7 Em - Hon är det vackraste jag vet. (Ackord lika i vers 1 och 4 Vers 3 lika som i vers 2)

Olle Adolphson – Nu Har Jag Fått Den Jag Vill Ha

Alltid lika träffsäker

http://www.pastan.nu/sharedmedia/pastan/blog/82/69/32/22318/20100831/roc_20100903_big.gif

LOL

Skrattar så tårarna sprutar!

Hittade lite "ny" musik häromdagen, t ex [ingenting] som jag föll för pladask. Och skickade några låtar till Honom, (till hans inbox på Spotify). Jag har gjort det förr och han uppskattar lite musiktips.

Bland annat skickade jag upp den här låten:
http://open.spotify.com/track/066AWWrTl8vevl1GpAyiTd
Som vid en första lyssning bara var så störtskön. 

Nu på morgonen lyssnade jag på texten...

Åsså har jag ju färgat håret svart ju.

Ville inte

att han skulle slarva bort mig.

stopp

Å återigen.
Hjulen slutar snurra.
Och jag sörjer återigen insikten.

Say no more

http://www.pastan.nu/sharedmedia/pastan/blog/82/69/32/22318/20100831/roc_20100901_big.gif

http://www.pastan.nu/sharedmedia/pastan/blog/82/69/32/22318/20100827/roc_20100831_big.gif

Ett oskickat mail från juli. Men det gäller fortfarande.

När jag säger att jag tycker du känns bra, och som någon jag vill möta och utmanas med betyder inte det att jag tänker rusa fram, köra över dig, inte ta hänsyn till dig, begränsa dig eller äta upp dig. Det betyder bara att jag vill ge det här en chans, att möta dig, lära känna, utforska, kanske misslyckas/gå på motgångar men välja att resa sig och titta på varandra med nya ögon. I sin allra enklaste form betyder det att jag får en varm känsla av bra inom mig när vi ses, och den trivs jag med.

Det finns inga garantier. Jag vet. Och löften är i detta sammanhang onödigt och begränsande. Och i kärlek handlar det om att välja varandra varje dag. I dag väljer jag dig. I morgon kanske du väljer bort mig. Det är så det är, och den risken är jag beredd att ta. Oavsett rädsla för smärta och sorg. För vinsten är så mycket högre när man befinner sig i det man vill vara i, än smärtan i motgångarna.

sagt i en chatt nyss:

det är spännande med honom. jag vet inte vad som händer. jag kanske inte träffar honom igen. eller så gifter vi oss.

Jag tror det kallas livet.

Glad.
Verkligen lycklig och nöjd. Tillfreds. Fina underbara vänner.
Folk som tar med mig ut på roliga saker.
Underbar musik i öronen.
Kaffet lika gott som alla dagar.

Men vemod.
Känslor som bubblar.
Saknad. Längtan. Önskningar.
Rädsla. 
Liv.

Ropade ut i rymden.

Fick spontan inbjudan. Inställde mig på Blidösund på tio minuter för en kvällskryssning med Carolina Wallin Perez. Kent i jazzversioner. Terapi. 

Om han läste... (nope, det gör han inte)

Bara en sån sak att jag skriver såhär mycket om honom.
Skulle. Skrämma. Bort. Honom. För. Alltid.

Men ni vet hur det är. Nu har jag fått ur tankarna ur huvudet. = Lättare och klarare i skallen!

On directing

Tittar i hans ögon och ser en kille som är rädd att inte bli älskad som han är.
Som ler när han egentligen är arg och frustrerad.
Som samtidigt är rädd för att säga nånting som skrämmer bort mig. För han vet inte.

Hör att han mest tänker på sig själv. Hur han uppfattas. Att det tar upp större delen av hans energi.
Att han inte tror att någon skulle tycka om det som finns bakom hans välregisserade yta. Den glada, roliga, fyndiga, snälla, söta killen som alla gillar.
Han tvivlar på att han gillar honom själv.
Vad han tycker om andra? Är det nån som bryr sig om det? Han har inte ens tänkt efter.
Tänker han på mig? Nej, han tänker på sig.
Men lägger armen om mig. Klappar mig. Pussar mig. Ler.

Han orkar inget mer än att åka hem efter jobbet och krascha. Energin är då slut.
Och livet känns meningslöst. Säger han. Men att släppa in någon annan verkar inte vara medicinen. Eller att göra nåt. Att tillåta spontana infall. Att tacka ja trots oro. Trots att man inte vet. Vad det kan leda till.
Andra ska hålla sig borta. Inte komma för nära. Inte ställa krav på honom. För då flyr han. Eller mår dåligt.
Men han var glad att jag kom. Vill inte uppmuntra det. Ler. Men sa att det ändå var bra.

Jag vill säga till honom:
Du försöker regissera livet, och alla dess deltagare, och hur folk ska bete sig mot dig... klart det blir jobbigt för dig med allt du ska ha kontroll över. Klart det blir tråkigt också när du plockar bort det oväntade. Klart det blir jobbigt att hålla charaden levande 24/7, att du blir trött och inte orkar mer, klart livet känns meningslöst mellan varven. Och att du tror att folk inte ska gilla det där bakom... Du måste ju låta livet drabba dig, kliva in och stöka till, låta saker bara vara, hända, släppa rodret lite. Inse att det inte är en ensamsport, utan att andra människor också vill saker och tillåta att det kan ha en inverkan på dig - som du på förhand inte kan räkna ut. Du kommer få så oändligt jobbigt, tråkigt och ensamt om du inte inser att du behöver låta andra människor påverka dig och din tillvaro.


MEN.
Jag vill inte vara din terapeut.
Jag vill inte hamna i Nu ska vi få dig att må bra-projektet med mig som projektledare.
Jag vill att du tycker om mig för den jag är. Som jag är. Bara så.
Jag tycker om dig för den du är. Trots. Alla. Dina. Sidor.